Här sitter jag. En lördagkväll. Trött som få. Känner mig som världens tråkigaste. Jag borde göra något roligt. Vara lite wild and crazy. Leva livet. Göra stan osäker. Parta som det inte fanns någon morgondag. Jaga drömmar. Men nej då. Istället vill jag helst gå och sova. Jag ska ju faktiskt jobba i morgon. Jag vill sova i mina duntofflor. Jag vill ju inte bli förkyld. Jag ska skopa in dagens mat i fryslådor. Det är ju så himla bra med matlådor.

När blev jag så himla tråkig? Jag brukar egentligen vara ganska så nöjd med allt. Men idag känner jag mig som familjen Svenssons sura gamla mellanmjölk.

Jävligt jobbigt

Vid varje kväll börjar det irriterande, störande ljudet. Zekes smackningar. Någon ovana som han har lagt sig till med dom senaste månaderna. Det låter förjävligt, och jag tål det inte! Jag kan inte ens beskriva det. Tänk naglar på svarta tavlan... eeehh! I början trodde jag jag bara han gjorde det för att vara lite jobbig. Jävlas lite. Tydligen så har jag även stoppat in handen i munnen och känt efter om han hade nått i halsen, i sömnen. K tyckte då att det var dags att ringa veterinären. Innan jag försöker mig på andra undersökningar nattetid.

I morgon är det jag som ställer klockan och går upp och ringer till.
Som vanligt är det telefontid typ halv 8 på morgonen.
Som med alla telefontider.

Pray to god att det går att göra något åt det.
För min mentala hälsas skull. Ja och Zekes såklart...

När man är ledig

Så här mycket tänker vi göra idag!

Ibland tar det bara slut. Kraft, ork och mod. Väggar rasar ibland, bara för att man ska bygga upp dom. På så vis vet man att grunden är stark. Så att man vet att man kan luta sig mot den igen under dåliga dagar. Och viktigast av allt är att man har någon som hjälper en. Någon som inte bara håller en i handen. Utan som peppar, hejjar på en och ger en knuff i rätt riktning när det behövs. Tills man är på topp igen!

Nej om jag skulle ta och sluta bladdra och ge mig ut i regnet med lillmonstret då?
Han vill gå lika långt som jag i ruskväder. Ungefär till postlådan.
Om jag inte lockar med lite godis vill säga.
Precis som mig!

Kram!

Skitmorgon

Perfekt bloggtid innan jobbet.

Idag har jag haft en sån där morgon. Då allt som kan gå fel gör det! Jag sov betydligt längre än vad jag borde gjort. Vaknade, tvätta av ansiktet, ska sätta in linsen. Får något skit i ögat, får lov att göra alla morgonsaker halvblind. (Jag är dessutom knallröd i ögat nu)
Har gjort illa mig i benet så jag halvhaltar lite snyggt sådär.
Ska skynda mig till bussen, låser dörren. Halvvägs dit känner jag lite illamående av min egen andedräkt och kommer på att fan, jag har glömt att borsta tänderna. Deon har jag visst också glömt.

Känner mig lite sådär lagomt fräsch idag.
Tur att man jobbar i butik. Där man inte träffar någon .

Lite överflödiga kilon

Efter en kastrering så har hundarna mycket lättare att lägga på sig. Från att han vart superfit, med muskler som syns lång väg la jag faktiskt märke till att han faktiskt har lagt på sig en hel del haha! Måste väga honom i kväll. Han är ju smått bortskämd så det slinker nog ner en hel del i den där magen förutom matkulorna;)

Projekt hundbantning är på G.

Ute på tur

Igår tog vi en långprommis efter frukosten. Långt ute i ingenstans. Jag älskar att få vara ute i skogen och svettas lite! Man känner sig liksom grundad på nått sätt där ute. När jag går ensam är det dock med hög musik på eller med någon i luren att prata med. Av någon anledning så tror jag att jag ska bli mindre attackerad av björnar om dom kan se att jag pratar med någon. Dom fattar liksom att någon där hemma kommer sakna mig om dom äter upp mig då. Och förhoppnings vis jaga ifatt och kicka aset på dom!

På hemvägen gick vi iaf förbi dom här vackra gamla dörrarna. Jag stannar alltid för att titta på dom när jag går förbi. Jag tycker dom ser som hämtade ur nån film.