Igår tog vi en långprommis efter frukosten. Långt ute i ingenstans. Jag älskar att få vara ute i skogen och svettas lite! Man känner sig liksom grundad på nått sätt där ute. När jag går ensam är det dock med hög musik på eller med någon i luren att prata med. Av någon anledning så tror jag att jag ska bli mindre attackerad av björnar om dom kan se att jag pratar med någon. Dom fattar liksom att någon där hemma kommer sakna mig om dom äter upp mig då. Och förhoppnings vis jaga ifatt och kicka aset på dom!
På hemvägen gick vi iaf förbi dom här vackra gamla dörrarna. Jag stannar alltid för att titta på dom när jag går förbi. Jag tycker dom ser som hämtade ur nån film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar