Någonting som jag funderat på är texttv. Jag använder det inte själv men K kollar på det i tid och otid. Det jag funderar över är hur nån INTE kan ha gjort någonting åt det?? Numera har vi både tv och internet i mobilen, men texttv har sett likadant ut i säkert 25 år snart. Och segt som bara den är det om man har vanlig tv.

Mycket märkligt.

Hmm... Det märks att man för det mesta jobbar till kvällen. Jag tog för givet att kl var halv 10. Det var den visst inte. Jag har varit ut med hunden, borstat tänderna och gått och lagt mig i sängen. Tittar på klockan och den visar 20.40.

Det vart lite fel där...

Jag sitter och kollar på gaygalan. Och alldeles nyss delade dom ut årets hederspris. Det gick till en gay amerikan som även är politiker där. Han fick priset för att han uppmärksammat den ökade självmords siffran när det gäller homosexuella unga. Han har startat kampanjen "It gets better". För att hjälpa vuxna hjälpa unga, gay eller hetro, inse att inställningar kommer ändras och attityder kommer ändras. Om man inte ger upp. Om man stannar kvar och hjälper till att förändra. Och jag blev så rörd av det! ( jag tillhör ju den skaran som kan gråta till reklam om jag är på det humöret)

Alla barn, svarta, gula, tjocka, gay, bi, eller hetro förtjänar lika vilkor och kloka vuxna i sina liv som målar vackra framtidsbilder. Som aldrig släpper taget. Hur jävlig man än är.
Power to you Mr gay american! ( fan jag glömde ju bort vad han hette)


Ja jag behövde tydligen få ur det ur systemet :) nu kan jag återgå till att fylla huvudet med skräptv istället.
Tjing!

Idag har jag haft min första nära-döden händelse med bilen. En mindre sladd för dom flesta kanske. En smärre mardrömsupplevelse för mig. Sen låg jag som en stoppkloss hela vägen hem. Helt rättfärdigat. Jag höll ju faktiskt på att dö!

Idag har jag vågat ännu en sak.
K brukar säga att jag är den sista i Sverige som köper linser i butik. Och jag har inte velat bett om mitt recept hos optikern för jag tycker liksom synd om dom. Som blir överkörda av alla lågpris företag på internet som är super billiga. Ber jag om receptet så vet dom ju att jag garanterat inte kommer köpa några fler hos dom. Jag använder dessutom endagslinser, och är hos optikern varje månad och handlar. Blir ganska dyrt i längden. Men idag tog jag mod till mig.

-ehmm... Skulle jag kunna få mitt recept utskrivet? Pep jag fram.
- ja visst, svarade hon. Och såg inte alls sådär hatisk ut som jag föreställt mig.

Synoptik kanske inte står och faller med mina 250 i månaden i allafall.

Åhh herregud. Är det någon slags parodi på melodifestivalen dom visar?? Jag sitter med skämskudden för ansiktet. Pinsamt dåligt... Ohh no! Nu gör
Krister Sjögren David Bowie också! Det är ingen ände på förnedringen...

Självklart måste jag kolla. På alla 588 delfinalerna.

För ett tag sedan så snöade jag in totalt på att göra smycken. Stansa smycken m,m . Tycker fortfarande att det är hur roligt som helst! Men ganska begränsande. Man kan liksom inte göra vad man vill med det. Men så hittade min rara sambo en kurs i silverlera i tidningen. Med början nästa vecka. Och mina bästa chefer fixade så jag kan vara ledig! Det ska bli så jäkla roligt, och jag är glad att jag tog tag i det och faktiskt ringde. Vanligtvis så är jag en mästare på att skjuta upp saker. Eller att strunta i saker helt. Jag är nämligen ganska feg i mellanåt.

Men inte i år. Jag har bestämt mig för att skita i det där med att inte våga. Jag kan ju faktiskt göra precis vad jag vill!

Till dig Sofia

Eftersom min syster tydligen fått ett mindre utbrott när jag inte skulle fortsätta med listan och hon på så sätt skulle missa att gotta sig i syskondelen, gör jag ett litet undantag och skriver om mina syskon.

Allihop. Jag har en hel hög. Jag går inte in på vem som är vems barn. För det spelar ingen roll. Jag tycker inte om orden halv-plast eller låtsatssyskon.
Jag förstår att folk blir lite förvirrade och vill veta hur i himmel det gick till??
Men det spelar faktiskt ingen roll. Dom är lika "hela" allihop. Jag älskar dom allihop. Jag har aldrig velat definierat dom till något annat än just syskon. Jag står en del närmre och en del har jag lite mindre kontakt med.

Jag har två yngre systrar.
Mikaela som är mitt uppe i tonåren(där lät jag väldigt gammal och klok haha), högstadiet(snart gymnasiet) och allt vad det innebär. Vackra Mikaela. Dans ligger henne närmast om hjärtat. Hon är smart och organiserad. Och duktigt. För det mesta;) Allt det där som jag inte är haha!

Sofia som lever i stallet. Om hon inte är på krogen och raggar grabbs;)
Även om vi är ganska olika så är vi även väldigt lika. Vi delar lika mycket tungt som roligt med varandra. Henne ringer jag när allt blir mörkt. Och jag vet att hon förstår precis hur jag känner.
Hon är en person som följer sina drömmar. Är det nån jag ser upp till så är det min lilla, lillasyster

Sen har jag två yngre bröder.
Matias som är så liten och så stor. Jag kommer ihåg första gången jag skulle få träffa honom på sjukhuset. Han var förtidigt född, så för att han skulle hålla värmen så fick man ha honom innanför tröja när man skulle hålla honom:) Jag var så rädd att jag skulle göra illa honom. Idag är han betydligt tåligare:) Någon att luta sig mot i vått och torrt.

Johan, som alltid kommer att vara minstingen. Som jag bara vill stoppa i fickan och bära med mig så ingen kan göra honom illa. Som vi har drivit honom till vansinne när vi var yngre, haha! Han kan inte ha haft det lätt stackaren! Jag vill ju gärna tro att vi härdat honom. Annars hade han ju inte fixat allt som han gör idag. Idag bråkar vi dock mindre med honom då han är minst två huvuden högre än mig. Minst.
Han har mycket klokt och vackert där inuti.

Sen har jag två äldre syskon.

Daniel och Henrik. Daniel, som jag kanske träffar minst. Som har fått varenda sportgen jag någonsin haft. Eller skulle kunna fått. När han springer till jobbet, ligger jag hemma på soffan och räknar ut exakt hur länge jag kan ligga på soffan framför tv:n innan jag måste masa mig till jobbet.
Henrik, är äldst i klanen. Och har två barn. Även han har vart och nallat av den där sportgenen.
K brukar kalla mig för mummelkungen. Men i Henrik har jag nog mött min överman.
Vi delar någonslags mummelgen istället.
Det låter ungefär såhär när vi pratar med varandra:
- hemmmööö daagehn?
- mjaa ehh jaaa trohhh ja..
-brae hennnam sennh..
Vi skulle nog kunna utveckla detta och dra nytta av det nån dag.
När vi förstår vad den andra pratar om.

Där var dom. Varenda en. Lika viktig.