Här sitter jag. En lördagkväll. Trött som få. Känner mig som världens tråkigaste. Jag borde göra något roligt. Vara lite wild and crazy. Leva livet. Göra stan osäker. Parta som det inte fanns någon morgondag. Jaga drömmar. Men nej då. Istället vill jag helst gå och sova. Jag ska ju faktiskt jobba i morgon. Jag vill sova i mina duntofflor. Jag vill ju inte bli förkyld. Jag ska skopa in dagens mat i fryslådor. Det är ju så himla bra med matlådor.

När blev jag så himla tråkig? Jag brukar egentligen vara ganska så nöjd med allt. Men idag känner jag mig som familjen Svenssons sura gamla mellanmjölk.