Något nytt

Då visade det sig att jag nog kommer att byta jobb till hösten. Det känns vemodigt och nästan lite sorgligt. Jag har ju världens bästa jobb. Med bästa cheferna. Som låter mig ta plats, och får mig att känna mig viktig. Och som bara låter mig vara om jag behöver det.
Men efter att ha varit på tillväxt på Calimero i några år är det kanske dags för något nytt. Utmana sig själv på nya sätt. Även om det känns ganska tungt.

Eftersom det inte är något jag själv sökt upp känns det lite stort och nästan lite övermäktigt just nu. Snabba puckar kan man säga. "Go whit the flow" fick just en ny innebörd:)
Jag antar att det bara är att hänga med så gott man kan. Även om det känns otroligt nytt och pirrigt just nu.

Det BLIR bra, brukar klinga i bakgrunden i vår familj. Det en mormor sa lämnar verkligen ringar på sina barnbarns vatten. Allt BLIR ju faktiskt bra. Till slut.

Nej, jag ska gå in i det här positiv och öppen. Så löser det sig nog:) Punkt!

Ja här var det livat!
Har jobbat mycket på slutet, blogg blir lika med noll då. Fick ju faktiskt det där jobbet:)
Så nu helt huxflux står jag med två jobb! Men jag klagar inte. Jag är överlycklig. Även om jag får jobba skiten ur mig under sommaren så blir nog allt bra till slut. Vissa har inget jobb och jag har två, how lucky am i ?

Mellan varven har jag däremot hunnit med både skolavslutningar, beduinfester, nya vänner, fotat en del och haft det allmänt bra! Det är mycket som är bra faktiskt. Allt blir bättre med sommaren. Att bara få gå omkring och lukta på sommaren gör mig glad. Att kunna gå ut genom dörren och plocka blommor. Att se Zeke busa omkring bland högt gräs på en äng. Att äta färskpotatis med dill. Att kunna gå ut på gården och plocka rabarber ( som jag insett först nu att vi har) och göra paj, bara sådär.
Life is good.

Idag har jag dock vilodag. Ligga på soffan och slummra till lite då och då är också helt OK.

Ibland är det dom små sakerna som gör det. Som när man kommer hem och K har satt påminnelse på dom tvprogrammen han tror att jag vill se. Sånt gör mig glad.

K har fått ett träningsryck. Var inne och köpte träningsgrejer för någon dag sedan. Bland annat en sån där stång som man sätter i en dörröppning. Och jag tar mig bara inte upp. Men igår tänkte jag att nu jävlar... Om jag hoppar upp kanske det går bättre. Sagt och gjort. Jag hoppar upp och tar tar och stångfan lossnar och jag knockar mig själv i huvudet med den så jag får ett litet jack vid ögonbrynet. Det händer liksom bara mig.

Till historien hör ju också att det gick ganska bra på min intervju häromdagen så idag ska jag och hälsa på den här tjejen jag kanske ska få jobba med. I mitt huvud ser jag hur jag knackar på och har blåöga. Typiskt mig. Så jag får ett skrattanfall och gråter samtidigt för det gör så jäkla ont. (och självklart är det K`s fel för att han inte satt upp stången ordentligt!)
Men Thank God så blev det bara ett litet sår. Men ont gör det!

Det är med andra ord, ganska synd om mig.

Jag måste bara slänga ut lite bilder på världens sötaste kille!




































På sista bilden kan ni precis skymta hans pytte pytte pyttesmå riskorn till tänder.

Just nu sitter han och suckar utanför sovrumsdörren. På riktigt, suckar så högt han kan! K har jobbat natt och zeke älskar när jag släpper in honom och säger åt honom att väcka husse.
Som jag brukar säga -En tolvkilosklump på magen, håller en vaken hela dagen!

I morgon ska jag på mitt livs första arbetsintervju. Nervös är bara förnamnet. Endast personligheten kommer dom att gå på. Jag har alltså inte ens nått fattigt cv att gömma mig bakom. Bara rakt upp och ner, jag. Blir jag riktigt nervös så har jag en tendens att bladdra på om både det ena och det andra. Då har jag liksom ingen koll på vad som kommer ut ur munnen. Då förvandlas jag till ett snicksnackande nervvrak med mundiarre.

Inte jättesmickrande.