K har fått ett träningsryck. Var inne och köpte träningsgrejer för någon dag sedan. Bland annat en sån där stång som man sätter i en dörröppning. Och jag tar mig bara inte upp. Men igår tänkte jag att nu jävlar... Om jag hoppar upp kanske det går bättre. Sagt och gjort. Jag hoppar upp och tar tar och stångfan lossnar och jag knockar mig själv i huvudet med den så jag får ett litet jack vid ögonbrynet. Det händer liksom bara mig.

Till historien hör ju också att det gick ganska bra på min intervju häromdagen så idag ska jag och hälsa på den här tjejen jag kanske ska få jobba med. I mitt huvud ser jag hur jag knackar på och har blåöga. Typiskt mig. Så jag får ett skrattanfall och gråter samtidigt för det gör så jäkla ont. (och självklart är det K`s fel för att han inte satt upp stången ordentligt!)
Men Thank God så blev det bara ett litet sår. Men ont gör det!

Det är med andra ord, ganska synd om mig.