Kvällsyrsel

Idag är en sån där dag. En låg dag. Mycket tankar. Ensamheten om natten späder verkligen på det. Jag tänker på människor som har det tufft runt om mig. Att ta på mig andra människors sorg har jag gjort till en liten hobby genom åren. Japp, jag är lagd åt det självdestruktiva hållet. Inte alltid, men med dagar med dippar kan jag väl lika gärna ömka mig lite mer? Gräva ett lite djupare hål? Jo jag utkämpar andras fighter, lite i smyg sådär. Och till ingen nytta egentligen. Att plocka bitar av andras smärta och stoppa dom i mina egna fickor gör ingen annans börda lättare egentligen. Det gör bara mina fickor tyngre. Det gör det hela ganska onödigt. Och jag vet att i morgon är jag antagligen sorgfri igen. Så funkar jag. Och det är skönt att vädra ut känslor emellanåt. Så man vet vart man har sig själv. Och man påminner sig själv om hur man gör när man tar sig ut ur dimmor.
(Jag då pratar vi alltså inte om senlördagskvällsdimma)

Nu ska jag pallra mig i sängs. Har en hel veckas dygnet runt jobb framför mig.
I like it!