Idag har jag vart med om nått så jäkla häftigt. Vi var ute i skogen och cykla, jag och K. Skulle mäta upp en väg åt mig att springa. Vi stannade för att kolla hur långt vi cyklat och för att vända för vägen var en återvändsgränd. Vi vänder oss om och Kristoffer kollar upp medans jag böjer mig ner för att ta upp vattenflaskan.

-vad är det där för nått? Är det en varg?
- ja, det är det. Det ÄR en varg!

Kanske hundra/hundrafemtio meter från där vi står. Så jäkla häftigt! Han satt bara och kollade på oss. Som om han ville kolla in vad vi var för ena. Sen sprang han in i skogen igen. Undrar hur länge han setat där och kollat?
Hade jag vart ensam och haft zeke med mig hade jag nog blivit rädd. Jag blev nog mest lite chockad idag. Det var inte riktigt vad vi räknade med att se när vi vände oss om.

Riktigt roligt att få se en. Till cykel. Utan hund. Med sällskap.